Jag har varit upp och ner de senaste dagarna. Förstörd till okej.
Min katt sen jag var 4 år gammal går ur världen imorgon. Vet inte vad jag ska säga, bara att tårarna sprutar.

Hon var katten som räddade mig från monstrena under sängen. Tröstade mig som mest i hjärtesorg och lyssnade på mina problem. Kelade alltid lika tacksamt. Skulle alltid ligga ovanpå en totalt, även om man låg på sidan. Värdelös som musjägare. Gav sig aldrig när hon hade bestämt sig att hon skulle in i mitt rum även fast det var låst.
Kanske ses som löjlig, pratar såhär om min katt, och ja det kanske. Men hon var den bästa katten.